Det är aldrig för sent att börja spela golf. Hör du dessutom till en av oss lyckliga, som flyttad till detta underbara land, skall du inte tveka

Av Anders Trense


För min del bar jag på en ryggsäck av fördomar, men den är slängd för länge sedan. De flesta spelar för att det är roligt, för att möta nya vänner och för att må bättre.

Mitt första möte med golfen blev ett misslyckande
Året 1968 bodde familjen av någon anledning i Skåne. En dag svepte grannen ut i rutiga byxor och keps med tofs. Han ställde ned golfbagen framför mig med ett gurglande läte. Jag tittade storögt och frågade:
-Spelar du långgolf?
Det var inte för att vara spydig. Ni vet det där med moderatbandy och andra roliga namn på golf. Hemma sa man långgolf. Dock, det tog hårt, han hade ju tofs och allting. Nåja, det fanns ju flera grannar.

Mitt andra möte med golfen blev en katastrof
En av mina söner hade en brevvän i England. Sommaren -76 besökte vi hans familj. De var golfare och tog oss med till klubben. Alla var vänliga och ölet var starkt. Efter några timmar pratade jag flytande engelska och kände mig mogen för en golfhistoria. Ni vet den där om tre polare, som är ute och spelar. Just när en ska slå, kommer ett begravningsfölje. Mannen håller in slaget, ställer sig i givakt och hälsar. De andra blir överraskade och berömmer mannen för hans stiliga gest, som då svarar.
När jag skall säga poängen, ser jag upp från ölglaset och inser att jag gjort bort mig. Herre Gud, jag är i England, golfens hemland. Den här historien har de hört i hundra år. Det hade de.

Mitt tredje möte med golfen blev en missuppfattning
På grusplanen vid skolan, stod en ung man och drog iväg små vita bollar med ett långt redskap. Jag blev fascinerad och dröjde mig kvar. Uppe i skyn flög en mås. Tro det eller ej, men killen träffade måsen. Fjädrarna yrde och fågelstackarn dök som en skadeskjuten Spitfire ned i buskarna bredvid slöjdsalen.
Jag trodde efter detta, att jag beskådat en s.k. birdie. Eftersom jag då var lärare och sysslade med sannolikhetslära i matematik, var det något som inte stämde. Folk berättade att de gjort både en och tre birdies, när de spelat en runda. Det skulle bli förskräckligt många fåglar. Själv jagade jag änder på 60-talet och lyckades skjuta två stycken på fyra år. Nu vet jag vad en birdie är, men sannolikhetsläran stämmer fortfarande inte. Jag gör aldrig några birdies.

Mitt fjärde möte med golfen gav mig ett nytt liv
Snart fyllda femtio uppstod ett mörkt hål i mitt liv. Mor och far gick bort, mina tre grabbar flyttade ut i världen. Ett intensivt liv med musik och idrott var plötsligt borta. Jag mådde dåligt och tyckte att det mesta var slut. Då ser jag en affisch. Vill du lära dig spela golf? Vi tänker starta en ny klubb, möte den…
Något positivt hände inom mig. Jag småsprang hem och berättade för Margareta. Ett hänryckt jubel blev det väl inte, men okej, det kan vi väl göra. Vi var fem på mötet, men det spelade ingen roll. När vi gick hem i mörkaste svinnovember, kände vi hur det luktade vår.

Nu har det gått arton år och det är fortfarande lika roligt
Många icke golfare frågar mig om och om igen, vad är det som är så roligt? Det går inte att ge ett entydigt svar, det finns hundra. För mig är det kamratskapet, alla nya vänner.
En golfbana är cirka 6 km lång, fågelvägen. Jag har aldrig träffat en golfare som gått fågelvägen, tvärtom. De flesta använder hela banan och en stor del av omgivningen, vilket innebär att golfrundan ofta slutar på 10-12 km, ganska bra motion med andra ord.
En gång mötte jag en spelare ute i skogen, när jag sökte efter min boll. Jaha, du letar också efter din boll.
-Bollen var väl detsamma, men var är golfbanan?

Magiskt
Det är något magiskt i golfen, något oförklarligt. Tänk dig att du spelat urdåligt i fyra timmar, du har slagit bort 14 bollar, det har regnat och du har glömt en klubba i skogen. Vad är det första du tänker, när du är i mål? Det kan inte gå sämre, i morgon då jäv....så står du där igen nästa morgon, full av förhoppning. I Spanien lyser solen för det mesta. Det är trevligare att leta efter bollen i någon apelsinlund. Så varför tveka?
Man blir yngre av att spela golf. Jo, det är sant, inte vackrare, men yngre. Om man träffar bollen perfekt, det kallas sweetspot/sötfläck, uppstår en känsla som man skriver om i andra tidningar än Svenska Magasinet.
Då rasar tio år på en gång. Jag har fått två sådana träffar i mitt golfliv, därför fyller jag jämt fyrtioåtta i år.


Ps. Vad sa han, killen på golfbanan som hälsade så snyggt på begravningsföljet?
-Vi hade ju trots allt varit gifta i 37 år!
Keep svinging!

Abonnera på Golf / Sport

Läsarkommentarer